klimatsmart

Den 19 maj 2009 blev vindkraftsparken i Whitlee omsider i ordning. Färdigbyggd av ScottishPower Renewables, producerande 322 MW, och med inte mindre än 140 stycken Siemens vindturbiner blev det den största ”on-shore” parken i hela Europa! Samtidigt färgar elcertifikat, ”vindkraftens dag” och avregleringar den svenska energikulturen.

Den skotska regeringen har som mål att generera 31% av nationens efterfrågan på el från förnybara källor vid 2011, och 50% vid 2020. Ett mål som i kölvattnet av klimatdebaclet i Köpenhamn är ett väldigt ambitiöst sådant, och som sätter Skottland i bräschen för förnybar energi; och majoriteten av deras förnybara el kommer att stor sannolikhet stamma ur vindkraften. Siffrorna talar till fördel för de outsinliga energikällorna, och vindkraftsparker i Skottland är på frammarsch, många står redan färdiga; redobogna att göra sin del i kuggen som ska ställa om Skottlands elförsörjning.

Wind Farm: little green radicals

En sådan är vindkraftsparken Black Law som äger tillräckligt stor kapacitet att sörja för el åt hela 70 000 hushåll om året! Belägen vid Forth i Lanarkshire sysselsatte den under sin uppbyggnad ca 200 arbetare och har skapat en handfull fasta arbetstillfällen. Ett annat exempel är parken vid Hadyard Hill som enligt BWEA når upp till en elförsörjningskapacitet som kan förse 80 000 hushåll med el året runt. Icke att förglömma är heller Skottlands nyaste projekt inom vindkraften; mastodontbygget Clyde som ska stå utanför South Lanarkshire med en kommande potential att försörja 320 000 hem per år!

På hemmaplan

Allt gott på skottlands högland. Och hur ser framtiden ut här hemma i Sverige? I slutet av 2009 hade vi vindkraftverk som producerade 1,4% av vår elkonsumtion. Kanske inte idealiskt, men med tiden har det uppkommit flera stimulansåtgärder med mål att förenkla investeringar i vindkraften. Pilotstödet är ett sådant, som innebär att företag tillhandahåller statliga subventioner från Energimyndigheten för att förenkla progression av vindkraftssektorn. Dessa pilotstöd uppgår just nu till 350 miljoner kronor under en femårsperiod och har funnits sedan 2003.

Ytterliggare två viktiga stimulansåtgärder är miljöbonusen och elcertifikaten. Den förstnämnda handlar om att staten ska ge ifrån sig en särskild öressats per kilowattimme till producenterna för att på så sätt göra det enklare för nyetableringar. Den senare åtgärden, elcertifikatsystemet, infördes 2003 och innebär ett kostnadseffektivt sätt att skapa konkurrens på mellan energiproducenter, och står och faller på förhållandet mellan producenter av förnybar energi och andra, kvotpliktiga elproducenter.

Kanske är det här medel nog att hjälpa till med en omställning från kärnkraft till förnybart i Sverige? Är allt på rätt köl? Ska vi nöja oss nu, bara för att vi har “vindkraftens dag” i  Bergkvara? Nej, det tycker jag inte. För frågan kvarstår hur vi ska ro i land med en omställning till grönare energi, när vad man gör i Sverige är att ta bort lagen om avregleringen av kärnkraften. Förhoppningsvis kan Greenpeace nya rapport om rimligheten i ett 100% förnybart EU ge vår svenska politikerelit lite nya perspektiv. Den heter: Energy [R]evolution, och ”utgår från samma tillväxtprognoser som IEA:s referensscenarion, men visar hur EU:s medlemsstater kan ställa om energisektorn och skapa en framtid som både skapar fler jobb och är miljömässigt hållbar”.

Läs och njut: http://www.greenpeace.org/raw/content/sweden/rapporter-och-dokument/eu-energy-r-evolution-full.pdf

Linus Gisborn



Passivhus Granbäck är Stockholms första passivhus och faktiskt en av de få passivvillor som finns i Sverige. Andreas Granbäck och hans sambo Linda Wester bestämde sig för att bygga sitt hus när de en höst blev trötta på sin dragiga lägenhet i Sundbyberg. De ville flytta till villa men på alla visningar var det enbart fokus på design och potential att bygga om, ingen pratade om något så viktigt som energianvändningen. Få hustillverkare erbjuder idag passivhus så för tre år sedan gjorde Linda och Andreas slag i saken och började byggandet av deras energisnåla lösvirkesvilla i en idyllisk villaförort norr om Stockholm. – Det känns märkligt att det finns så få tillverkare som erbjuder passivhus när jag får flera mail i veckan från folk som undrar var de ska vända sig för att få flytta in i ett passivhus. Är det verkligen tillgång och efterfrågan som råder inom byggsektorn, undrar Andreas.

Andreas och Linda ville bygga ett energisnålt hus utan att göra avkall på komforten och då var det passivhus som gällde. Termen passivhus kan låta diffus men innebär egentligen bara att det är ett lågenergihus som är välisolerat och som till stor del värms upp genom den energi som redan finns i huset. Kraven som ställs för ett passivhus gäller den köpta energin som inte får överstiga en viss gräns beroende på var man bor i Sverige. Dessutom ställs krav på effektbehov, ljud och termisk komfort. Energiprestandan, det vill säga hur mycket energi en byggnad använder är betydligt lägre för passivhus än de krav som Boverkets Byggregler ställer.

Varken Andreas eller Linda hade någon erfarenhet av byggande tidigare men de fick mycket hjälp av Andreas pappa som arbetar inom byggbranschen. Med facit i hand var det mer jobb än vad de hade trott. Till stor del berodde det på att inte så många i byggbranschen har koll på vad som krävs för att bygga ett passivhus. – Vi fick springa och kolla entreprenörerna hela tiden och ofta fick de göra om. Om man bygger passivhus måste man vara extremt noga så att allt blir tätt, säger Andreas.

Det finns många myter kring passivhus och kanske är det en förklaring till varför så få vågar bygga.  De vanligaste myterna är att det är mörkt och grått inomhus och att det är lågt i tak. Dessutom har en myt sedan 70-talet levt kvar, nämligen att ett hus inte får vara för välisolerat utan att det måste andas. – Detta stämmer inte alls utan var enbart något som var aktuellt innan man fick effektiv från- och tilluftsventilation, säger Andreas. Myten om att passivhus skulle kännas mörka gäller definitivt inte för Andreas och Lindas hus, snarare tycker vi det upplevs tvärtom. Huset har dessutom vinklade väggar intill fönstrena för att ytterligare öka ljusinsläppet. På det stora hela ser passivhus Granbäck ut som nästan vilket nybyggt hus som helst. Den stora skillnaden mellan ett passivhus och ett vanligt hus är att man under byggprocessen måste vara mycket mer noga med passivhus, det ska vara helt tätt utan läckage. Annars är det inte så mycket som skiljer mer än att väggarna är tjocka, ungefär en halv meter, fönstren är 3-glas, ventilation med värmeåtervinning och något mindre fönster i söderläge. Dessutom finns det i samtliga passivhus en tambur så att den kalla luften utifrån inte sprids i hela huset. Egentligen spelar inte hushållselen någon roll för att uppnå passivhusstandard men trots det är i princip all belysning i passivhus Granbäck LED-belysning. De innebär en betydande elbesparing i form av lägre effekt och lång livslängd, ca 50 000 timmar. Som uppvärmningsform har Linda och Andreas valt värmepump men var inne på både vindkraft och och solceller men det var för dyrt. De har dock installerat solfångare som värmer upp deras varmvatten. – Passivhus handlar om att tänka till och ha en helhetssyn, säger Andreas.

Förutom det faktum att få hustillverkare erbjuder passivhus samt de myter som finns tror Andreas att kostnaden är en annan faktor som bidrar till att många drar sig för att bygga passivhus. – Generellt sätt brukar man räkna med 5-6 % högre kostnad att bygga ett passivhus i jämförelse med konventionellt byggande. Men man måste också komma ihåg att energikostnaden för vårt hus beräknas bli 35 % lägre med dagens elpriser och stiger energipriserna kan ett passivhus bli ännu mer ekonomist motiverat än vad det är idag, säger Andreas. Det är också fullt förståeligt om Linda och Andreas investeringskostnader är lite högre än de flesta andras eftersom deras passivhus har en hel del tekniska installationer. För den teknikintresserade Andreas är huset ett paradis och han verkar hitta små fiffiga lösningar på precis allt. Efter att ha använt en elmätare på all deras elektronik åkte centraldammsugaren ut och in kom en häftig automatisk dammsugare. Den drar mycket lite energi och städar dessutom när familjen inte är hemma berättar Andreas. Han har också installerat en slags centralstyrd elövervakning. – När vi lämnar huset och larmar på stängs alla elapparater av. När vi ska gå och lägga oss har vi en fjärrkontroll där vi kan ställa in vilka lampor som ska tändas eller släckas. Jättekul för en tekniknörd som mig och sparar dessutom på både miljön och plånboken, säger Andreas. Han avslöjar också att hans nästa steg är att via telefonen kunna följa energianvändingen i huset i realtid.

Andreas och Linda har jobbat hårt med sitt hus men har fortfarande några bitar kvar som ska göras innan huset kan räknas som ”helt färdigt”. De har också haft mycket besökare och de blev förvånade att så många utländska besökare och ambassader ville komma och se hur ett passivhus ser ut. Men enligt paret så har de svenska besökarna varit lätträknade. – Jag tycker det är märkligt att svenska politiker och kommuner inte vill lära sig mer om energisnålt byggande eftersom det är något som är politiskt uttalat att vi i Sverige ska satsa på, säger Andreas. Det hårda arbetet och all uppståndelse har gjort att de nog behöver ta det lite lugnt ett tag framåt men längre fram hoppas Andreas kunna bygga fler passivhus.

Sverige ligger långt efter i passivhusbyggandet jämfört med exempelvis Tyskland. Men både Andreas och Linda tror att mycket kommer att hända i Sverige inom några år på grund av det nya EU direktivet, Energy Performance Directive. Det innebär att nyproduktion av kommunala fastigheter ska vara ”Nearly Zero Buidlings” från 2018 och från 2020 gäller det nyproduktion av alla byggnader. Nu återstår bara för Boverket att översätta vad “nästan nollenergihus” egentligen innebär. – Enligt mig innebär det att vi 2020 ställer krav på endast passivhus, säger Andreas. Andreas tror att för att passivhus ska kunna slå igenom måste det uppmärksammas att det inte handlar om att göra avkall på komforten. Det handlar bara om att se helheten och bygga smartare hus. – Vissa människor väljer att skruva ner temperaturen för att spara värme och el, detta tror inte jag på. Vi människor vill inte göra avkall på komforten trots att vi vill spara både på miljön och pengarna, då är det passivhus som gäller, säger Andreas bestämt.

Sol, vind och vatten! Det är förutom det bästa recepted på ren förnybar energi också det bästa receptet på en sommardag och idag har jag äntligen badat två gånger i havet (jo, benen domnar bort lite men luften är medelhavsk). Samma härliga värme som förra fredagen, då var det 30 grader på Peace and Love festivalen i Borlänge och folk satt i fontänerna för att hitta svalka (!) För en vecka sedan satt jag och min kompis Malin i en park, nära festival området, bland andra som sökt skuggan i det gröna för att ladda upp inför kvällens höjdpunkt, mr Jay Z. Vänner, kärleken i stan och så min favvo artist. Kunde det bli bättre?

Jo, det kunde det faktiskt, för Peace and Love är ingen vanlig festival. Förutom att ha blivit Sveriges största festival så sjuder den av positiv energi, gemenskap, budskap och let’s-do-it. Greenpeace sol, vind och vatten-gubbar gick runt på gatorna. I olika tält fanns Unicef, Amnesty, WWF och när man köpte glass hos Ben & Jerry så gick hela summan direkt till välgörenhet. Årets tema för var frihet och som kvinnan, myten och legenden Patti Smith uppmanade från scenen till de 30 000 glada: “The great mother of nature calls you, honor her, follow her. People – rise up! Be free! We have to save this f-cking planet!”

Norges regering har planlagt en biståndsbudget på 27,4 miljarder kronor under 2010. Ett beundransvärt initiativ som överför 1,09% av Norges BNP till biståndskassan. Men bidrar Norge, med statsägda Statoil på sitt samvete, med bistånd till miljöförebyggande ändamål? För när det kommer till miljön är Norge globalt sett en negativ aktör, speciellt med deras nya investeringarna Canadas oljesand i åtanke; ett oljeprojekt som är ett av de skitigaste i världen.

Gröna löften

Frågan är om Norge är lika generösa när det kommer till klimatet som med sina u-landsbidrag.Efter klimatmötet i Bonn 2001 lovade EU:s dåvarande 15 medlemsländer, inklusive: Kanada, Nya Zeeland Schweiz, Island och Norge att de tillsammans skulle starta en fond för länder i tredje världen. Denna fond skulle hjälpa fattigare länder som tampades med klimatförändringar att göra det på ett bättre sätt än innan, och idén var att fonden skulle ge 460 miljoner dollar per år från och med 2005. Även det ett fullgott initiativ för miljön. Dock har BBC nu avslöjat att endast 260 miljoner dollar blivit utbetalda, sammanlagt (!!) sedan 2005. Så hur grön och avtalsvänlig är vår skandinaviske oljegranne? Frågan kvarstår.

Vem tar ansvar?

Och samtidigt träder andra frågor fram: Har till exempel den norska staten värderat hur de ska ge ersättning till urbefolkningen i den kanadensiska provinsen Alberta, som på grund av oljeutvinningen exponeras för vattenburna föroreningar och tungmetaller? Hur ersätter man ekosystemet som ödeläggs efter nedhuggning av massiva skogsområden? Kommer Norge att, i sin roll som tung aktör på oljemarknaden, knyta an några av sina bidrag till de områden de själva behandlar destruktivt? Jag hoppas det, men det får framtiden utvisa.

Påverka opinionen

Det har, som tur är, förts en aktiv lobbying mot Statoils gröntvättning av oljesanden under de senaste åren, förda framåt av bland andra Greenpeace och WWF. Och redan nu kan man se goda resultat blomma ut.

Flera företag, sammanslutningar och privatpersone, däibland Svenska Kyrkan, har bestämt sig för att sälja sina aktier i Statoil efter att företaget satsat på oljesanden. Ett plus med Statoil som företag, och relevant för sammanhanget, är också att alla som äger andelar i företaget har rätten att rösta på deras AGM, och även där har en godartad tendens uppstått när företag, som exempelvis Folksam, använder sina aktier konstruktivt och röstar mot Statoil på deras egna årsmöten.

Slutligen det viktigaste; vad vi på gräsrotsnivå kan göra, och det är enkelt; vi måste sprida information om problemen, och varför inte ställa krav på våra arbetsgivare och pensionsfonder att dra sig ur företag med skadliga projekt. För tro det eller ej, de lyssnar, bara man är många nog.

Linus Gisborn

Ställ ut blommor på balkongen, eller i trädgården, så hjälper du kanske några bin att hitta mat. Detta är exempel på växter som ger bin mycket nektar och/eller pollen: lavendel, amarant, ärtor, körsbär, plommon, klöver, äpple, getruta, gurkört, honungsört, blomsterlupin, och getväppling.

Många växter odlas alltså inte bara för att människor och djur ska få mat, utan i första hand för att ge mat till bin. Näringsväxter som ger mycket mat till bin kan vara bra att ha som resurs för olika typer av pollinatörer mellan andra växters blomning. Det måste nämligen finnas tillräckligt med nektar för att vuxna bin ska orka flyga, och det måste också finnas tillräckligt med pollen för att larver ska kunna utvecklas till nya fina bin.

Det är bra om det finns en mångfald av arter (t ex sidenbin, humlor, blomdyrkarbin, honungsbin, pälsbin, smalbin, byxbin, solbin) som pollinerar växter. Om någon art skulle försvinna, så finns det andra som kan göra samma sak – nämligen pollinera växter. För att skapa mångfald är det jättebra om det finns olika sorters blommor som ger pollen och/eller nektar, har både djupa och grunda blommor så att arter med olika långa mundelar kan få mat, och ger olika mycket nektar så att t ex små bin med korta mundelar gynnas genom att det finns små grunda blommor med lite nektar.

Det stora oljeutsläppet kommer sent att glömmas bort och nu är det en svensk som är ansvarig. På något sätt känns oljeutsläppet lite avlägset, ungefär som ett krig. Jag tror mig fortfarande inte ha drabbats av det förutom läst om det i tidningarna.

Visst har jag tänkt att jag ska blogga om oljeutsläppet. Om alla de frivilliga som ställer upp och tvättar fåglar längs kusten. Eller om de ämnen man häller ut för att lösa upp oljan så att den lättare bryts ner. Eller om den senaste forskningen inom mikroorganismer som biologiskt bryter ner oljan. Om den gigantiska slutnotan för oljespillet. Om de komiska och satiriska uttalanden och videofilmer som finns på nätet. Om behovet en miljöarmé, om oljans risker, om vår rätt att göra detta mot nästa generationer, om säker oljeborrning, om alternativ till olja… Det finns en del som jag vill skriva. Men jag finner inte ord. Kan inte ta in dimensionen på katastrofen. Känner mig mest uppgiven och vågar inte bli arg (för då skulle jag bli så himla arg).

En politiker som lyckats uttrycka sig enligt mångas känslor är Obama. “Whose ass to kick?”.

Är det någon mer än jag som ändå är glad över att det var en “västerlänning” som står som ansvarig? Man kan ifrågasätta ansvaret för BP:s ordförande; Svanberg, som knappt suttit på posten i fyra månader när denna miljökatastrof inträffade. Däremot är han svensk och det är få gånger som jag skämts så mycket för att vara svensk som under Svanbergs tystnad under oljekatastrofen. Å andra sidan vet jag inte om det blev så mycket bättre när han väl tog till orda.

Men jag är glad över att han är svensk och att det är USA som drabbas hårt. För hade det varit ett kinesiskt företag, en kinesisk kust, med en kinesisk ordförande så är jag rädd att väldigt många hade varit väldigt noga med att poängtera att det var kinesiskt.  Men nu kan vi ifrågasätta alla oljebolag, eller har ni hört någon som gått ut och sagt att deras oljeborrning är mycket säkrare än BP:s?

Under REWORK nämnde en av talarna de rostiga piplines som finns utanför Nigerias kust och den mängd olja som läckt ut i Nigerias kust. Nu kanske vi får upp ögonen för liknande problem och ExxonMobil blir tvugna att delta i den fond som Obama talar om.

Jag hoppas att den katastof inte bara blir BPs katastrof utan alla  oljebolag ser över sin ingenjörskonst och gör den “idiotsäker”.

MvH

Christine

Bisamhällen kollapsar både i USA och i Europa.* Vinterförluster av bisamhällen brukar ligga kring 5-10 %, men under 2000-talet har förluster kring 29-36 % rapporterats i bl. a. USA och i Danmark. Även i Sverige har de fyra av de sju åren med störst vinterförluster sedan 1970 registrerats efter 2002. Honungsbin verkar ha ökat globalt med cirka 45 % de senaste 50 åren, men samtidigt har arealen med grödor som behöver eller gynnas av pollinering ökat med mer än 300 % globalt. Det talas om en pollinationskris.

Varför faller honungsbin ner och dör? Det är en mordgåta. Forskare säger att det är många samverkande faktorer som leder till massdöd av bin. Men, några bovar – som alltså samarbetar med varandra – är mer misstänkta än andra; bekämpningsmedel, landskapsförändringar, kvalster, parasiter och sjukdomskomplexet Colony Collapse Disorder (CCD).

När honungsbin samlar in nektar och pollen kan de få i sig bekämpningsmedel. Vid Padua universitetet i Italien har tester visat hur bin på olika sätt kan få i sig dödliga doser av bekämpningsmedlen neonikotinoider som används för att skydda växter mot skadedjur. I Italien har man förbjudit neonikotinoider, men i Sverige har man bara valt att förbjuda vissa av dessa växtskyddsmedel. Neonikiotinoiden imidakloprid är tillåten och används flitigt.

Landskapet förändras, vilket gör att det finns färre platser där pollinatörer kan leva. I många områden finns det sämre tillgång på pollen och nektarväxter pga. förändringar i jordbruket. I delar av Skåne finns det exempelvis ingen blommande gröda när höstrapsen slutar blomma. Brist på mat, och variation i mat, påverkar därför om bina mår bra eller inte.

Varroakvalster lever av bins blodvätska. Angrepp av varroakvalster (kolla in den lilla röd/bruna filuren ovan) skadar binas immunförsvar och kan leda till deformerade bin. Varroa bidrar ofta till allvarliga angrepp av virussjukdomar, och bär själva ofta på virus som kan överföras till bina.

CCD innebär att bin försvinner ute i fälten och aldrig återvänder till kupan. Det är oklart exakt vad som orsakar CCD, men amerikanska forskare pratar om Israeli Acute Paralysis Virus som en av de viktigaste orsakerna till CCD. Viruset skadar binas vingar och efterföljs av paralysering och död utanför kupan. Symtom på CCD, t ex att det inte finns vuxna bin i samhället, har rapporterats i Sverige men CCD verkar vara mest känt i USA.

Massdöd av bin har kanske många fler orsaker än de som kort nämns här, t ex brister i biskötsel, brist på genetisk variation, klimatförändringar och elektroniska störningar. Och, vi har fortfarande säkert missat att nämna flera stycken. Men nu räcker det med allt skriveri om elände för ett tag.

Over and out till nästa gång.

* Till stor del är detta inlägg baserat på Jordbruksverkets utredning ”Massdöd av bin”, rapport 2009:24.

Ingen har väl undgått USA’s värsta miljökatastrof genom tiderna. Nyheten tycks ha blivit old news men oljan fortsätter att läcka ut. Svenske ordföranden har möte med Gucci chef, på Youtube. Ja herre je, det är inte så konstigt att man undrar om det faktiskt är en autentisk video vi ser här? Jag hoppas den når allra högst upp (eller längst ner) i näringskedjan och att Carl-Henrik Svanberg får sig ett skratt åt sitt eget företags idioti.

Det är ju inte riktigt klokt när man tänker efter – kan ett företag får skötas så här korkat?!

Jorge Zapico will present Carbon.to at Passion for Innovation, the KTH:s innovation corner at Love2010. Carbon.to is an API for comparing CO2 emissions from different sources. It was developed by Jorge Zapico, PhD student at the Centre for Sustainable Communications, David Kjelkerud and Henrik Berggren.

Linda Magnusson, VD för O2 Vindel har under de senaste två åren drivit en ihärdig och utdragen kamp med fokus på andelsägande inom vindkraftsbranschen. För detta engagemang fick hon 2009 utmärkelsen Årets Gröna Kapitalist och under våren har hon även fått årets vindkraftspris. – Vindkraftsbranschen har hamnat i ett Moment 22 där Skatteverkets nytolkning av reglerna medfört att det privata andelsägandet av vindkraft har minskat med 90 %. Till och med regeringens egen vindkraftssamordnare anser att nytolkningen är ett allvarligt hot mot vindkraftsutbyggnaden då andelsägande är viktigt för att skapa delaktighet och acceptans. Ett politiskt beslut måste därför till för att andelsägande vindkraften ska kunna fortsätta att växa, säger Linda Magnusson.

Företaget O2s affärsidé är att bygga, äga och sälja vindkraft. Linda menar att O2 fyller två viktiga funktioner. Dels kan de kompromisslöst driva miljöfrågan eftersom man har hela sin verksamhet inom förnyelsebar energi och inte likt de större energibolagen som står med ett ben inom fossilbränslebaserad elproduktion. Dessutom erbjuder O2 nya affärsmodeller och ägandeformer så att ägandet av Sveriges elproduktion sprids och ger konsumenten möjlighet att på sätt kan slippa ”elpriskarusellen”.

– Vi ger privatpersoner, företag och kommuner el som garanterat är förnybar. Enda sättet att verkligen putta bort kolet på marginalen och konsumera grön el på riktigt är att investera i förnybar energi. Andelsägd vindkraft är för privatpersoner en väldigt bra möjlighet om man vill vara säker på att sin el verkligen är grön och gör skillnad, säger Linda.

Ett hårt slag mot acceptansen och utbyggnaden av vindkraften i Sverige är Skatteverkets nytolkning av en lag från 1928. Lagen innebär att om man tillhandahåller en vara eller tjänst till ett pris som är lägre än marknadspriset så ska man beskattas för mellanskillnaden om det lägre priset inte är affärsmässigt motiverat. – Detta är verkligen heltokigt eftersom privatpersoner som är andelsägare faktiskt betalar ett marknadspris. De betalar ett marknadspris för sin investering i vindkraftsverket och de betalar även marknadspriser för underhåll och drift av vindkraftsverket. Det finns inga rabatter eller subventioner i något led, det är bara en annan affärsmodell och en annan marknad än den traditionella elmarknaden, säger Linda.

Det är alltså enbart privatpersoner som drabbas av Skatteverkets nytolkning.  Företag, kommuner och bostadsrättsföreningar är inte berörda. I snitt hostar varje andelsägare upp med 70 000 kronor för bara investeringen och betalar i dagsläget ett elpris på 16 öre/kWh. Detta är inga småsummor och Linda tycker det är förödande att det drabbar just privatpersoner. – Det har visat sig i Tyskland och Danmark att acceptansen för vindkraft och förnyelsebar energi överhuvudtaget ökar om man som privatperson är delaktig i utbyggnaden, säger Linda. Med tanke på att Sverige har uttalade mål om en expansion av vindkraften ligger det i politikernas intresse att lösa situationen. Det som nu måste till är en lagändring och politikerna har inte lyckats enas om detta under de senaste två åren. Oppositionen samt centerpartiet är de enda som har lagt fram konkreta förslag för att lösa den Kafka-liknande situationen.

Linda Magnusson har arbetat på O2 sedan 2006 men intresset för vindkraft började gro redan 1989 då hon under gymnasiet skrev sitt specialarbete om vindkraft. Då fanns det bara två vindkraftverk i hela Sverige, så en hel del har hänt sedan dess. Men fortfarande finns mycket att göra och Linda ser en potential på 30 TWh i landet. – Jag brinner för vindkraften eftersom vi i Sverige har en stor potential och ligger ganska långt efter. Men givetvis måste vi satsa på all förnybar energi, det är den enda vägen framåt, säger Linda.

Vindkraft är ett bra miljöval men enligt Linda också fördelaktigt ur ett ekonomiskt perspektiv. Den totala kostnaden för vindkraft är exempelvis lika hög eller lägre än kärnkraft som av många förespråkas som ett kostnadseffektivt sätt att producera el. Linda berättar att det tyvärr har figurerat felaktiga siffror i bland annat en nyutgiven rapport från Elforsk där man jämförde kostnader för elproduktion. Kärnkraften uppgavs vara väldigt billig, men det nämndes inte  att siffrorna baseras på budgetkalkylen som gjordes för det finska kärnkraftverket Olkiluoto som nu byggs. Med facit i hand så vet vi att den budgeten inte var speciellt bra och kostnaderna är i nuläget mer än dubbelt så höga. Dessutom ingår inga kostnader för kommande generationer överhuvudtaget. – Om neandertalarna hade byggt kärnkraft hade vi fortfarande fått ta hand om deras kärnkraftsavfall, säger Linda.

Min favorit under veckan har varit att fråga deltagarna vad de nu kommer att ta med sig hem. Det svar som jag gillar mest är:

“Vad vi än gör i var sitt hörn på världen så har vi nu fått kontakt”./Kvinna från Kenya som jobbar med fattiga unga i slummen. Personer som inte har ett mål med sitt liv och därför inte bryr sig om att göra situationen bättre. Det den Kenyanska kvinnan gör var unikt i hennes område. Att få reda på att det finns liknande projekt, på flera ställen ute världen betydde otroligt mycket för henne. Hon hade nätverkat, bytt erfarenheter och fått inspiration som hon nu skulle ta med sig.

Kurdi och David kom och hälsade på mig i Hospitality Desk, jag tror att de hann med att lyssna på ännu fler intressanta workshops än jag. De såg ialla fall jätteglada ut. Men de var inte de enda glada. Nästan alla som kom fram till Hospitalty Desk var jätteglada och många verkade vara fulla av inspiration. Men jag tror att det var kontakterna och de som ideerna som föddes under Rework som kommer att bli det vikitagste.

Det var en person som klockrent svarade “Men Rework är inte alls slut, det kommer att fortsätta länge” när jag frågade om vad han skulle ta med sig. Det twittras och bloggas nämligen för fullt om Rework.

Det var ett citat som jag tyckte var extra berörande. Jag minns inte vem som sa detta.

“Unga människor kan inte bara tillhöra framtiden. Precis som att medelålders människor inte bara tillhör det som varit.”

MvH

Christine

Tillsammans med koldioxidbantaren och artisten Staffan Lindberg samt kabaréartisterna Jonsson & Nilsson har den välkända meteorologen Pär Holmgren kört 350 km från Värmland till Stockholm på elmoped. – Syftet med turnén är att lyfta fram att 350 ppm är den maximala andelen koldioxid som vår atmosfär får innehålla för att undvika okontrollerbara förändringar, just nu ligger vi på 390 ppm. Vi vill få folk att förstå att vi måste mildra växthuseffekten och att det redan nu finns flera miljövänliga tekniska lösningar på marknaden, elmopeden är en av dem. På vår elmopedturné har vi inte släppt ut en enda koldioxidmolekyl, säger Pär Holmgren.

Elmopedturnéns sista stopp efter tio dagars resa är Vasaparken i Stockholm där vi fångar Pär Holmgren för en intervju innan han ska köra de sista milen hem till Uppsala. – Det roligaste med resan har dels varit att få arbeta med de andra i turnégänget men också själva resandet har varit fantastiskt, säger Pär. Pär berättar att elmoppen är helt tyst och det blir därför en naturupplevelse som inte går att jämföra med något annat. För några dagar sedan var dock den härliga tystnaden nära att ställa till problem då Staffan höll på att krocka med två rådjur som varken såg eller hörde när han kom körandes. Förutom att elmopeden bidrar till en bättre miljö är den även ett ekonomiskt fördelaktigt alternativ. Själva elmopeden kostar ungefär 25 000 kronor och är visserligen dyrare än en vanlig moped men driftkostnaden är lägre, ungefär en till två kronor för en laddning som räcker sju till åtta mil. I och med att man behöver ladda mopeden med jämna mellanrum måste man planera sitt resande lite bättre men Pär menar att detta sällan är ett problem eftersom mopeden oftast används i stadstrafiken för kortare sträckor.

– Elmopeden ska inte vara ett alternativ till cykeln, utan ersätta bilen. Många ensamstående skulle säkert klara sig med en bra moped och större familjer som idag har två bilar skulle nog i många fall klara sig bra med att byta ut den ena bilen mot en elmoped, säger Pär. Med turnén vill Pär uppmärksamma oss på att det redan finns många miljövänliga alternativ som elmopeden. Han tycker att alltför många sitter och väntar på en slutgiltig lösning istället för att nyttja de möjligheter som redan finns idag. Vissa omställningar är dyrare medan andra är billigare än det vi idag använder så ur både ett privatekonomiskt  och samhällsekonomiskt perspektiv går det jämnt ut menar Pär.

Pär Holmgren är för de flesta ett välkänt ansikte då han tidigare visade vädret i TV-rutan. De senaste åren har han arbetat mycket med att förmedla klimatproblematiken. Flera böcker har getts ut och Pär har rest landet runt med sina klimatföredrag och även hunnit med några blogginlägg på Growyn. I sin nuvarande roll blir det en hel del resande i hela landet och eftersom Pär har bestämt sig för att inte använda flyget inrikes så blir det många timmar på tåg. – Jag har helt enkelt bestämt mig och detta innebär såklart att resandet tar längre tid många gånger.  Jag tror alla kan göra liknande val för att minska sina utsläpp. Inom vart och ett av de tre stora utsläppsområdena ”biffen”, bostaden och bilen kan alla enkelt minska utsläpp genom att till exempel äta mer vegetariskt och resa mer miljövänligt säger Pär.

Under sitt arbete har Pär insett att vi fortfarande inte har förstått allvaret med klimatförändringen. Detta blev han än en gång påmind om under helgen då mopedturnén gjorde ett stopp på Sergels torg samtidigt som Stockholm Marathon pågick. – Det är härligt att se att det är så många människor som engagerar sig i sin egen hälsa och hejar på löparna men det är också en besvikelse att man inte ser samma engagemang när det gäller vår planets hälsa, säger Pär. Han anser att det är nödvändigt att fortsätta att informera om klimatproblematiken eftersom folk inte gör medvetna val förrän de verkligen förstår problemet. Pär kommer därför fortsätta föreläsa och det kommer även bli mer resande med elmopeden. Nästa resa planeras redan. – 2011 hoppas vi kunna göra en elmopedturné genom hela Sverige, från Haparanda till Ystad, avslutar Pär. Att resa med elmoped verkar utan tvekan ge en helt ny typ av naturupplevelse och det är inte utan att vi blir sugna på att göra en road trip med elmoped i sommar.

Nu är jag lite för trött för att skriva. Jag bifogar några bilder som jag tagit. Under två dagar har jag haft fullt upp i Hospitality desk. Men jag hade möjlighet att se en del av invigningen i en stor ishockey-arena som nu var utstyrslad för att se ut som ett cirkustält invändigt. I efterhand har jag fått höra att talarna var riktigt bra och att flera av åhörarna grät när en dikt lästes upp.

De moments som jag tar med mig från idag är:

En kinesisk kille som satt brevid mig under en Reworkshop om städer. Deltagarna i panelen hade presenterat hur de arbetar med utmaningen att kunna sysselsätta den stora mängd människor som flyttar in i städerna. Att sysselsättning är viktigt var det ingen tvekan om. Den kinesiska killen kollar på mig och viskar “men jobb är inte lösningen på problemet.” Därefter berättar han om alla unga som årligen tar självmord eller som han kallar dem “Lost souls”. Det är unga människor som lämnat landet, sin familj och sin trygghet för att flytta in till stan och hitta ett jobb. Ett jobb som dom inte kan och får vara med och utveckla. Man ska bara utföra.

En Indisk kvinna berättar om hur hon återanvänder textilier från tygfabriker. Hon har tillåtit tillverka en maskin som river upp tyget och gör det möj

ligt att använda trasorna som ett mycket absorberande material. Trasorna säljs till städning, men också till verkstäder. Hon har inte en fabrik utan 40 anställda enligt stugmetoden. Där företaget är en enhet men man har sin egen lokal.”

En kvinna räcker upp handen under seminariet om städernas utmaning, hon reser sig upp och ifrågasätter städer överhuvudtaget. Hon menar att städer bildades när man ville få igång ekonomin, städernas uppgift blev att få igång ekonomin. Men kan städerna göra oss lyckliga? frågade hon och fick stora applåder. Det kanske är en fråga för Shanghai Expo…

MvH

Chrisitine

Sommar, sommar, sommar! Solen skiner, syrenerna doftar ljuvligt och det börjar kännas dags för skolavslutning och lite “Nu grönskar det”. Det är bara att passa på att njuta av varje sekund. Löven är så gröna att den lyser, allt vaknar till liv och man vill ju bara inte gå och lägga sig när det är så ljust ute. Har bestämt mig för att ta en natt vid midsommar när jag bara stannar upp och väntar in soluppgången (om den någonsin går ner – vi ska upp till vår ljuvliga sommarö i Norrland).

Det grönskar och spritter av evenemang runt om i Sverige också! Som vanligt verkar allt hända samtidigt men som tur är har vi många Growyn Green bloggare som är på plats. Störst är nog Rework the World som nu har invigts uppe i Leksand som samlar 2000 entreprenörer och beslutsfattare, musiker och idesprutor från hela världen för att presentera idéer, tankar och projekt som tar utvecklingen av nya hållbara jobb framåt. http://www.reworktheworld.org/

Stockholm är ju i år utsedd till Europas Miljöhuvudstad och nu har Stockholm Grönt dragit igång i Kungsträdgården där sveriges största matevenemang Smaka på Stockholm från och med i år även fylls av miljötänk och praktiskt miljöarbete. Under 2-6 juni kan alla lämna in sina mobiltelefoner direkt i Love2recycle (www.love2recycle.se) tältet i Kungsträdgården och för de mobiler som samlas in under Stockholm Grönt går hela överskottet till barnrättsorganisationen Plan Sverige. Efter lanseringen går 10 kronor för varje insamlad mobil till Plan Sverige, som därmed fortsätter det initiativ för mobilåtervinning som togs med Mobilkomposten. Intäkterna från mobilåtervinningen går till Plans arbete med att stödja barn i länder som drabbas hårt av klimatförändringen. Sist men inte minst så drar elmopedturnén (www.elmopedturnen.se) in i Stockholm den 5e Juni, Världsmiljödagen, med showen “Ute i gjort i väder” på Strindbergs Intima teater. Det är en slags kabaré med Pär Holmgren, meteorolog, Staffan Lindberg musiker från Viba Femba, Anna Jonsson artist och expert i miljömålsrådet samt Sara Nilsson kabaréartist samt anställd på Naturskyddsföreningen. Efter att ha sett ett smakprov på klimattåget på väg upp från Köpenhamn i höstas kan jag starkt rekommendera ett besök!

Å så en blänkare om en bok-släpp jag ska sätta tänderna i “Jag skulle ha bytt till lågenergilampa i hallen – En koldioxidbantares bekännelser” av samme Staffan Lindberg.

Phu, och det är bara de första dagarna i juni – heja heja som min morbror säger!

Vi hade alla stora förväntningar inför Köpenhamn som tyvärr inte kunde infrias. Man kan diskutera varför Klimatmötet främst lämnade deltagarna förvirrade, men hur man än vrider och vänder på det är den största orsaken de ekonomiska incitamenten. Man kunde inte komma överens om ett enhetligt juridiskt bindande avtal och de enskilda nationerna är ovilliga att gå i täten. Att införa åtgärder av magnitud påverkar på kort sikt nationens ekonomiska konkurrenskraft negativt. Men så är det egentligen med alla sorters investeringar, det kostar ofta mycket tid och pengar men ger på längre sikt ofta en större utdelning. Det har ju aldrig varit ett problem tidigare, men i det här fallet klämmer skon vid att investeringarna kanske leder till en ekonomisk vinning utan en vinning i natur och liv. Då är det tyvärr så att det plötsligt inte är lika angeläget.  Visst är det märkligt att samhället förhåller sig så.

Ur det globala samfundets perspektiv som är marknadsdrivet, där man driver nationerna som man driver företag är det viktigt att man även sätter en prislapp på en hållbar utveckling, att man helt enkelt värderar våra naturresurser ekonomiskt. Något som Niclas Ihrén, hållbarhetsexpert och VD för Tällberg Foundation ofta påpekar vikten av.

Niclas Ihrén och Allan Larsson, f.d. finansminister är huvudförfattarna bakom rapporten ”A Climate Investment Framework for the EU: Turning failure in Copenhagen to progress in Cancún”.  Där man föreslår att länder som är med i den europeiska unionen går i täten och utvecklar en investerings- och tillväxtstrategi för klimatsmart teknik. Rapporten är framtagen för Global utmaning och är avsedd för såväl svenska politiker som för EU Kommissionen i hopp om att man ska sätta fokus på långsiktiga villkor för teknik, investeringar och hållbar ekonomisk tillväxt . I rapporten presenteras ett antal förslag till insatser som EU-länderna kan vidta i väntan på att mer världsomspännande avtal kan ingås, vilket antas ta flera år av förhandlande, nu närmast på klimatmötet i Mexico i december 2010.

Från pressreleasen:

Vid klimatmötet i Cancún i Mexico i December 2010 bör EU ha som mål att skapa en ”coalition of the willing”, med politisk enighet rörande strategin. Drivkrafterna bakom detta är, utöver att minska den globala uppvärmningen, att påbörja en positiv omvandling av våra ekonomier, med förbättrad resurseffektivitet och mer hållbar tillväxt framförallt inom områden som energieffektivitet och förnyelsebar energi.

Global Utmaning anser att det behövs en stabil och förutsägbar prisbana för koldioxid till 2020 och framåt för att skapa ett långsiktigt investeringsklimat för teknik med lägre CO2-emissioner, En rättvis spelplan för olika teknologier utan konkurrenssnedvridningar kan uppnås med ett koldioxidpris på ca 40€/ton mot dagens pris som är ca 12€/ton i EU:s utsläppshandelssystem, ETS.

EU:s standarder för energieffektivitet måste moderniseras för att ytterligare förstärka investeringsstrategin för klimatet. Investeringar baseras på förväntningar och därför kommer ett EU-åtagande om en investeringsstrategi, med starka incitament för omställning till teknik med låga CO2 -utsläpp, att ha en omedelbar effekt på industrins investeringsbeslut.

EU:s långsiktiga mål bör fortfarande vara att uppnå ett juridiskt bindande avtal inom ramen för det internationella miljöfördraget United Nations Framework Convention on Climate Change (UNFCCC),  men EU bör parallellt arbeta med att utveckla en politiskt överenskommen investeringsstrategi tillsammans med utvalda samarbetsparter.

Länk till rapporten

Länk till svensk sammanfattning

Idag fick vi “The Survival Guide”, det är en riktigt snygg bok med all information som besökaren till Rework behöver. Under min rast satte jag mig nere vid Siljans strand och bockade för de sessions och workshop som jag vill lyssna till. Ibland var det riktigt svårt att välja.

Men som volontär måste man arbeta också. Idag förberedde vi för “Hospitality Desk”, dit ska alla som ha frågor vända sig. Därför är det extra viktigt att vi har koll på vad som står i den guide som alla deltagare får. Vi hjälpte även till med att packa och förbereda inför registreringen.

Imorgon kommer de flesta deltagare att anlända. Vi har ingen exakt siffra. Egentligen är det ganska svårt att veta hur många och vilka som kommer. Redan idag fick vi exempel på detta. Det händer att alla deltagare inte har fått visum innan avresan och måste åka tillbaka från flygplatsen. Eller så är det någon som fått en inbjudan men inte bekräftat att personen faktiskt ska komma. Det är något

som ofta brukar lösa sig. Men i år är detta forum i en mycket större dimension och har en ny form vilket kan ge nya utmaningar. Det kommer bli en spännande utmaning,

både logistiskt men också

kommunikationsmässigt att ta emot dessa deltagare och få dem  till sina boende runt omkring i Leksand, såsom Tällberg men också till Rättvik.

Jag blir nyfiken på hur man gör för att ordna stora och globala konferenser. Några av deltagarna pratar inte engelska, reser ensamma och har ingen tolk. En del av dessa ska bo i en campingstuga tillsammans

med andra personer, från ett annat land som de aldrig träffat förut. Den enda uppdelningen som jag känner till att man gjort vid bokningar är att kvinnor inte sover tillsammans med män.

Trots att det bara var ett fåtal som anlände idag kunde jag reflektera över att det finns länder som jag inte har en aning om vart de ligger.

Några av deltagarna har rest i mer än 48 timmar för att ta sig till Leksand. Jag frågar mig lite om jag själv skulle förbereda mer om min resa till en konferens skulle ta mer än 48 timmar. På grund av tågförseningar kommer många deltagare anlända vid midnatt. Registreringen är tillfälligt flyttad till en gymnastiksal för att ta emot ett stort antal deltagare. Till ytan påminner det om en vanlig konferens med ett hav av goodiebags.

MvH

Christine

Med de ovanstående orden inleddes volontärernas utbildning till Rework the world.  I morgon tisdag anländer de första deltagarna.

Growyn kommer självklart att delta som projekt och representeras av Kurdi Rad och David Johansson. Jag kommer däremot att delta bakom kulisserna, dela med mig om vad som händer och hur det är att vara volontär på detta arrangemang.

Över 100 projekt presenteras av över 1600 stycken deltagare, varav hälften är under 30 år. Nedan är ett kort exempel på projekt:

Idag huggs regnskog för att användas som bränsle till att värma mat och vatten. Ett projekt är att använda sig av teknik där man torkar matavfallet och biprodukter från matproduktion, för att elda detta istället detta. Istället för att man hugger ner regnskog låter man unga människor samla in matavfall.

Dessa projekt är frön inför den förändring som vi står inför om vi vill gå mot en hållbar utveckling. Unga människor ifrån hela världen samlas i Leksand för att dela med sig av sina erfarenheter, samtala om hur man går vidare.

Vi är cirka 50 volontärer som ska guida och hjälpa deltagarna. Några deltagare har kanske aldrig rest utomlands förut. Idag fick vi en utbildning om “värdskap” eller “humanship”. Konsten att få andra att känna sig välkomna. Rework, ska inte vara en konferens bland mängden. Som volontärer är det viktigt att vi kan bidra till en atmosfär av öppenhet, generositet och tillit. Målet är att deltagarna ska känna att de ägarskap och ansvar inför konferensen och därför gör sitt bästa för att själva få ut så mycket som möjligt.

Morgondagens utmaning heter logistik. Alla deltagare får nämlingen inte plats i Leksand.

MvH

Christine

Den har veckan skulle vara starten på min avvänjning och nedtrappning av en längre tids inspirationsmissbruk. Ni vet, när man går på en massa event, läser en massa tidningsartiklar, hittar spännande projekt på nätet och går igång på olika teman som känns “så rätt”. Men idag insåg jag att det bara är nån dag kvar till årets kanske mest inspirerande händelse!?

Låt oss börja med förra veckan då missbrukade jag affärspress, tidningar som jag i vanliga fall inte läser regelbundet. Bland annat spenderade jag några timmar på en väldigt inspirerande prisutdelning av energipriset; E-prize. Det var paneldiskussioner, presentation av stora och små företags arbete med att minska på energin och en politisk debatt. Tankesmedjan FORES som debatterade tillsammans mot och med Gustav Fridolin, gjorde mig extra nyfiken. Sammanlagt fick jag ihop 5 st A4-sidor stolptext, men jag vet inte vad jag ska göra med den.

Samma vecka rev jag ut några artiklar ur Dagens Industri som rapporterade om miljön. DI Weekend hade ett uppslag om att etanol visst var bra för miljön.

Pricken på i:et var att Veckans Affärer hade skrivit en större artikel om avfallshantering och ökad återvinning (exakt samma sak som jag jobbat med de senaste månaderna och knappt kunna drömt om att VA skulle skriva en artikel om avfall).

Jag såg ingen annan utväg än att skriva upp mig på en prenumeration av The Economist. Syftet? Ja, jag var helt såld på affärsvärldens artiklar om miljön och de mest intressanta antog jag skulle finnas i The Economist (hoppas jag orkar prioritera att läsa alla nummer). Gör du det?

I måndags kom insikten att affärspressen kanske inte alls är det viktigaste för mig att fokusera på och att det finns ett tak på hur mycket man kan låta sig inspireras. Den här veckan har jag trappat ner på inspirationen för att ge plats åt “produktionen”. Men jag tycker att det är så svårt att inte låta sig bli inspirerad när man arbetar med miljöfrågor, det händer ju så mycket.

Nu inser jag med en skräckblandad förtjusning att nästa vecka är det Rework The World i Leksand. Med 2000 stycken deltagare ifrån 100 länder samlas för att fokusera på över 100 olika initiativ som ska skapa jobb för unga och en hållbar utveckling för vår planet.

Jag lovar att försöka rapportera från spektaklet och hoppas att jag möter någon av er där! Men jag är rädd att jag blir tvungen att skjuta på min nedtrappning av inspirationsmissbruk, kanske kan jag dela med mig istället.

MvH

Christine

”Låt tusen blommor blomma” invigdes idag, 28 maj, på Kulturhuset i Stockholm. Utställningen handlar om urban odling och vill inspirera till hur man kan göra Stockholm grönare. Parkpollination ställer ut – och sköter om – en av sina bikupor som en del i denna utställning eftersom bin krävs för att få städer att grönska.

Bikupan, designad av Parkpollinations Karolina Lisslö, finns i Kulturhustakets hemliga trädgård. Åk upp till våning 5, gå ut på taket till vänster och fortsätt förbi kaféet för att hitta till bikupan. Där kan du kolla in både konstinstallationer och vår bikupa med aktiva bin. Gå inte för långt bara. Om du gör det – nice knowing you!

Var inte rädd för bina. (Om du ska vara rädd för något, var det i så fall för biets elake kusin, getingen!) Om du sitter och äter på Kulturhustakets kafé så kommer inte våra bin att bry sig om det du äter. Dom kommer att bry sig om alla fina blommor runt dig. Det är väldigt sällan någon blir stucken av bin, förutom kanske vi i Parkpollination som pysslar i deras bostad ibland så att bina tycker att vi är lite smått jobbiga. Vi ser på oss själva som bikupans fastighetsskötare, litegrann.

Ses på taket i sommar!

/Parkpollination

CESC söker två licentiander, en i teknikhistoria och en i miljöstrategisk analys. Läs annonsen på KTH:s webbplats! Sista ansökningsdag: 2010-06-24.